1 Karolinas Kaos: 6. Ett ögonblick jag aldrig glömmer

Wednesday, August 13, 2014

6. Ett ögonblick jag aldrig glömmer

6. Ett ögonblick jag aldrig glömmer
(Många av er har säkert redan hört den här storyn, men jag drar den en gång till...)


Det var en kall januarikväll då jag skulle gå på mitt livs första dejt. Jag var 14 år och den enda okyssta människan i världen. Åtminstone var jag säker på det. Vi skulle titta på film hemma hos honom. Jag hade aldrig varit på dejt förut, needless to say var jag löjligt nervös. Killen hade före dejten ringt min mamma och frågat om lov. När hon gav sin välsignelse hade jag inte längre något att skylla på - jag kunde ju inte säga att jag inte vågade.

Jag frös och min mage vred sig. Jag hade inte kunnat äta på hela dagen. "Fan vad mörkt det är, är det säkert du Karro?" sa han och skrattade. Jag slappnade genast av då jag märkte att han var en pratkvarn. Pinsamma tystnader är något av det jobbigaste jag vet, men något sånt skulle det inte bli den här kvällen, det kändes skönt. Vi hade tänkt se en film på hans dator, men tekniska problem uppstod och den här killens kreativitet sattes genast på prov. Han grävde fram några dvd:n ur skåpet och lät mig välja mellan typ X-Men och Friends.

Vi satt i hans säng och skrattade åt Chandler. Jag upptäckte snabbt att vi skrattade åt exakt samma saker och hade samma åsikt om mycket (om det man nu kan ha åsikter om som 14-åring). Jag kände mig trygg och lugn i hans sällskap. Han doftade gott. Inte lite sådär parfymgott, utan jag-blir-knäpp-i-huvudet-vad-gott-du-doftar-låt-mig-sniffa-på-din-axel-hela-dagen-gott. Plötsligt la han sin arm om mig och mitt hjärta hoppade över ett slag. Han vände sin blick från tv-rutan och tittade på mig. Han log och frågade något halvcheesy i stil med "Vågar man?" och jag låtsades vara oberörd och svarade coolt att han skulle testa och se vad som händer. Och visst vågade han.

Den här killen tog min första kyss för för snart nio år sedan. Efter vår första dejt visste vi antagligen båda precis vad som skulle hända. Vi pratade inte ens om det, vi bara förstod det. Vi väntade. I nästan sju år väntade vi, sen tyckte vi att det var dags. Att bli tillsammans på riktigt. Att äntligen få varandra. Att bli officiella. Att bli lyckliga. Han luktar fortfarande lika gott.

Och i detta nu är vi på vår första resa tillsammans.


Han och jag förra sommaren.

7 comments:

  1. Ååååhhh, vilken gullig historia! :D Så söta ni är! Hoppas att resan går bra och att ni njuter till max av värmen, solen och sällskapet nu. :)

    ReplyDelete
  2. Ååh, man får ju gåshud. wow så fint!

    ReplyDelete
  3. ååh vilken fin historia!! :)

    ReplyDelete
  4. awnaw :') btw så va jag okysst ganska läng efter dedär ännu låååål!

    ReplyDelete
  5. så sött! :D ni e jätte fina tisammans å :>

    ReplyDelete
  6. Taack för era söta kommentarer!! :) <3

    ReplyDelete
  7. Nej men vilken gullig historia ni har:)!! Härligt!!

    ReplyDelete

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!