1 Karolinas Kaos: Alanya del 1

Tuesday, August 19, 2014

Alanya del 1

Jag ska så koncist som möjligt försöka sammanfatta vår vecka i Alanya som vi kom hem från igår. Jag kommer att dela upp det i 2-3 inlägg för att det inte ska bli så kompakt och tjatigt. Vi har haft en riktigt fin, svettig, lärorik och kul vecka tillsammans, men som alltid är det också skönt att vara hemma igen. 

På lördag tog vi tåget ner till Helsingfors och därifrån flyget till Gazipasa flygfält som ligger i provinsen Antalya. Därifrån blev vi hämtade av en flygbuss som skjutsade oss till vårt hotell. Vi reste med Nazar och flygbolaget Jettime och bodde på hotellet Karat. Guiderna var väldigt trevliga och hjälpsamma, de stod och väntade på oss vid flygfältet och visade oss vägen till bussen - det gick inte att göra fel. 

Challe väntar på tåget i Bennäs och på flygfältet i Helsingfors unnade vi oss vår första semesteröl.

När vi steg av flygplanet möttes vi av en temperatur på över 30 grader, fastän solen hade gått ner för länge sen. Luftfuktigheten gick nästan att ta på. Med våra jeans och långärmade tröjor blev det snabbt ganska tungt att andas, men som tur fanns det luftkonditionering på bussen. När vi kom fram till hotellet fungerade inte vår ac på rummet, och jag som är ganska värmekänslig och lätt börjar svettas fick lite panik. Det var så fruktansvärt varmt i rummet och tanken på att vara tvungen att sova i den hettan gjorde att jag fick lite ångest och nästan kände mig gråtfärdig. Jag sprang ner till receptionen och bad dem komma och hjälpa oss, men eftersom det var så sent på kvällen fanns det ingen tekniker att ringa, "ni får tyvärr vänta tills imorgon".

När jag kom upp på rummet igen hade C låst in sig i badrummet. Han stod och petade med låset, men dörren gick inte upp. "Har du något vatten att dricka där inne?", frågade jag. Fick inget svar och förstod att det betydde nej. Började känna paniken komma krypande igen, plötsligt kändes ac:n som världens bagatell i jämförelse. "Ska jag hämta någon som kommer och släpper ut dig?". Jag försökte låta så lugn som möjligt, men den här gången fick jag ett bestämt nej som svar. Karar alltså... Jag gick runt i cirklar i ett par minuter som kändes som en halvtimme tills han äntligen fick upp dörren. Jag sprang fram till honom och typ hällde i honom vatten och frågade om han levde. Hahaha. Nå inte riktigt, men en jävla lättnad var det allt. I samma veva insåg vi också vad som varit fel med ac:n - man fick inte ha upp balkongdörren för att den skulle fungera. (Kunde inte puckot i receptionen påpeka det eller?)

Så de första timmarna i Turkiet var smått kaotiska, men det kom också att bli i princip de enda problemen vi mötte under hela veckan. Resten av veckan flöt på smidigt, utan gräl och utan panikattacker...


Vi hade en pool på hotellet, men vi bodde bara några hundra meter från den vackra stranden Kleopatra, så efter en god natts sömn och lite frukost bestämde vi oss för att gå iväg till stranden. Redan kl. 09:00 var vi up and going och på vägen till stranden blev vi inkastade på Zorro restaurant & café bar. "My friend, you don't have to buy anything, just come in for a cocktail and then you can leave." Så han bjöd oss på varsin drink före klockan tio på morgonen och Ove Sundberg som man är kan man ju inte tacka nej till något som är gratis. Efter drinken traskade vi vidare till stranden och låg där till sent på eftermiddagen och bestämde oss att gå och äta lunch till Zorro efter vi varit hemma och duschat.

Resetips: skriv dagbok! Man tror att man ska komma ihåg precis vad man gjorde under resan, men det gör man inte. Eller så är det bara jag. Jag skrev lite anteckningar varje dag, vissa dagar lite längre texter och ibland tvingade jag även C att slänga in en liten hälsning haha.

"10 augusti kl. ca 12-13 @ Kleopatra Beach
Höga vågor, kall öl, salt vatten! GÖTT! Höll halvt på att dränka mig på 20 cm djup LOL.
Blev bjudna på gratis cocktails kl. 9 imorse, morjens. Lunch @ Zorro senare. My friend. /Karro
HEJ! /Carl-Erik"


Jag hade läst i en annan blogg att solstol+parasoll skulle kosta 1,50€ per person, men under hela veckan vi var där var det gratis. Stranden var ren och fin, vattnet var klart och bottnet helt perfekt. Vågorna var skithöga och starka, jag höll på att slå ihjäl mig när jag blev träffad av dem första dagen! Från ingenstans kom en våg och svepte omkull mig och plötsligt visste jag inte vilket håll som var upp och vilket som var ner. Så fort jag hade lyckats stiga upp kom en ny, ännu starkare våg och svepte omkull mig igen. Dessutom var vattnet så salt att jag inte kunde öppna ögonen, vilket gjorde det hela ännu värre haha. Detta i kombination med att försöka hålla bikinin på plats, alltså gud. Jag flög omkull säkert tre gånger efter varann, måste ha sett lite komiskt ut.


En dag såg jag två brudar som stod och tog selfies på stranden med en självutlösande kamera. När de gick ner mot vattnet och poserade kom det en våg som drog omkull dem så de landade på ansiktet haha, kunde inte låta bli att skratta eftersom jag tänkte att jag antagligen sett lika korkad ut bara någon dag innan.

Typ så här såg det ut!

Personalen på Zorro var skittrevliga och pratade förutom engelska även finska och svenska. Inte flytande, men ändå väldigt bra! Det var superimponerande tycker jag. Senare under veckan mötte vi många försäljare och restaurangägare som pratade just finska och svenska. Men detta beror väl på att den största delen av Alanyas turister är från just Sverige, Finland, Norge och Danmark.



Vi bestämde oss för att besöka Zorro igen redan nästa dag eftersom de gav oss an offer we couldn't refuse. Jag berättar mera om det i nästa inlägg!

No comments:

Post a Comment

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!